Henrietta är hemma igen. Gick jättebra. Dock lite svårlastad o allmänt "rörig" i transporten innan bilen börja rulla. Men klart hon ville stanna där när en hel stoflock ( 8 st ) stod och gnägga på henne när Per tog ut henne ur hagen. Slutade bra iaf. Kändes som en stor sten lämnade min kropp när hon stod helskinnad hemma på gårdsplan. Sen hade jag Emelie ( barnens kusin ) med mig som stöd. Som inger ett sånt lugn. Tur hon erbjöd sig att åka med ♥
Igår fick jag kört Henrietta med kälken. Gick toppen. Hon va lite misstänksam först men kändes som hon litade på mig och bara gjorde det. Börjde med att köra på ängen. Blir suggestivt att övergå till att hon ska dra den lugnt på gruset. Hon blir lite nipprig och höjer huvudet. Men det ska vi jobba bort. Henrietta behöver tid o tålamod. Värre va det med Harriet. Hon ville inte alls ställa sig i skacklerna. Hon va så uppe i varv och stressad. Ingen idé att jobba med en häst som inte är lugn o inte vill stå still en sekund. Blir farligt. Vi gav upp det. Tror hon behöver tid åxå. Eftersom hon förlorat sin bästevän och bytt stall. Hon behöver landa och vi behöver lära känna varandra igen. Slutade med en liten lugn ridtur. Ville bara få henne avslappnad och lyssna på mig.
* kortet*
Henrietta ville inte alls ställa upp sig. Hon sprang efter mig i ett ;)
