Döda öron

Äntligen!! Jag är bättre. Kanske rentutav bra.
Förmiddagen gick vi ut, vilka barn tycker inte om snö?? Blev även en sväng till stallet och titta till mina hästar som jag nääästan inte sett på en vecka. Inte för att dom brydde sig nåt märkbart när jag hoppa ur bilen och ropa Hej. Henrietta vinklade inte ens sina öron.  Känner mig som en väldigt saknad och omtyckt matte...... Men ikväll ska jag bort dit o svettas. Vad jag saknat Hästarna och stallet. Även om dom totalskiter i mig så älskar jag livet med hästar, och hur jobbigt och tradigt det än kan  vara ibland så vill jag aldrig vara hästlös.
Hörs ikväll kanske.
kram kram