Varför håller jag på med hästar? (Satt o fundera länge här innan jag svara) Tror inte jag kan leva ett liv utan dom. Det är inte jag. Enda skillnaden nu från förr är att förr kunde jag gilla alla hästar, nu gillar jag bara mina. Kan bero på att jag kanske fått större respekt för hästar desto äldre jag blivit. Mina hästar känner jag o vet vad dom "går för"
Tänk att ett djur kan ge en människa så mycket. Finns inget som kan höja ditt självförtroende så mkt och sen nästa dag lika gärna trycka det i bott. Så ärliga.
Älskar att vara i stallet (eftersom jag inte är en människa som står o trycker på gymmet eller går lååånga härliga (läs rastlösa) promenader. Eller springer, vem fan kom på det då?! Då mockar jag hellre skit (lät bra när jag tänkte det) pysslar i stallet o med hästarna. Känslan när man får hästen o göra det man vill i ett samspel. Finns ingen härligare känsla än att sätta en häst för vagn, men öronen pekande framåt. En häst som vill och tycker det e kul. Lyssnar på min röst och spelar med öronen.
Tyvärr är mina hästar inga goshästar. Skulle jag lägga armarna om Henrietta är jag ganska säker på att hon skulle nocka mig, dra sig undan o undra vad jag håller på mig. O bli borstad är väl onödigt. Hon hgillar mest att bli kliad bakom öronen o mellan skinkorna och dragen i svansen.
Godnatt mina vänner. Nu ska jag ta en kall o sen blir det bingen.
Puss o kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar